Uttryck berör vårt undermedvetna
Det här med hur man uttrycker sig är något jag funderat allt mer på den senaste tiden. Och när jag lyssnar hör jag allt fler omkring mig förminska sig själva bara genom sina egna ord.
På min arbetsplats är vi många olika människor som arbetar tillsammans. Gemensamt är att de allra flesta av oss uttrycker våra åsikter genom att börja med: "Jag skulle bara vilja säga en sak..." eller "Rätta mig om jag har fel men..." och "Jag vet inte vad andra tycker men...".
När jag själv använder uttryck som ovan är det helt omedvetet och jag blir upprörd när jag kommer på mig själv senare. För vad är det jag egentligen intalar mig själv? Att jag måste be om lov att yttra mig? Att jag inte har rätt att ha en åsikt om jag inte garderar mig för att kanske ha fel? Det är inte vad jag vill lära mitt undermedvetna.
Jag vill lära mitt undermedvetna att stötta mig när det känns svårt och ett sätt är att måna om att jag uttrycker mig på ett sätt som bygger mitt eget självförtroende. Jag vill också finna mod att våga stå upp för mina åsikter utan att först be om ursäkt. För ser jag tillbaka har vi alla, allt som oftast, väl genomtänkta åsikter. Sällan är människor helt ute och cyklar. Så de gånger jag faktiskt har fel, ja, då är det väl bara att ursäkta sig när det väl sker.
Inte varje gång jag faktiskt har en vettig åsikt.