Tänder tänder tänder...
Våra tänder är en återkommande fråga, ofta för att de små rackarna kan ge oss stora bekymmer både i munnen och i plånboken.
Den gången jag kom hem med beskedet att de behövde laga två hål för i runda slängar 1000-1500 kronor grät jag en skvätt. Jag hade precis fått jobb efter en tid av arbetslöshet och det var ungefär vad jag hade på sparkontot då. Dessutom är det rätt smärtsamt att rätta till större hål som det då gällde.
Idag har jag tandvårdsförsäkring och även om Karius och Baktus hålls i schack med nogrann tandborstning, tandtråd och munskölj så sover jag bättre med vetskapen att tänderna inte kommer att kosta mig skjortan längre.
Egentligen är jag emot tandvårdsförsäkring. Jag kan inte förstå varför tänderna inte räknas till sjukvård där reglerad patientavgift råder. Jag får missköta min kropp, hoppa fallskärm, äta skräpmat och alla möjliga andra dumheter och sjukvården betalar men när det gäller mina tänder får jag skylla mig själv med vad moder natur gav mig. Jo, jag vet att jag själv också betalar ett pris med min kropp om jag missköter den men detsamma gäller faktiskt tänderna.
Men i väntan på att tänderna ska räknas som en del av min kropp, fullt kapabla till att bli sjuka trots omvårdnad, så håller jag hårt i tandvårdsförsäkringen och ser bedrövat hur våra gaddar blivit klassfråga.
Fråga de som inte har råd.
